Robin hade satt sig på sin svarta Klippan soffan, satt på en slumpvist vald spellista på Spotten. Det mesta låtarna var hits från sent 90-tal. På den tiden när nästan all musik kom från radion, vanlig radio - inte den på internet, så alla kände till alla nya låtar. Nu gick istället samma låtar på repeat. Och ändå klagade så många på att de inte kommer någon bra musik de här dagarna. Såklart man tänker så om man aldrig hör någon nytt, tänkte Robin.

De senaste dagarna hade… haft någon fin tanke i början men urartat i kaos. Tanken att han skulle få kunna få Emilia existerade inte på samma sätt längre, de hade sabbats under de senaste dagarna, men bortsett från de hade de haft de ganska kul tillsammans. De hade träffats på ett klyschigt sätt, det måste ju ha betytt något. Först nu kom han på hur stor betydelse den var på bio när deras händerna varit sammansmälta som en stor klump hade, för det var då hon första gången bekräftade honom, att han var välkommen in. Nu eller aldrig.

Robin tog upp sin Walkman, letade fram hennes nummer och tryckte till "ring upp"-knappen utan att ha en aning om vad han skulle säga, det enda han ville var att få henne att förstå.

En signal gick innan hon svarade. "Hej…", hon suckade ut ordet. "Hej, förlåt för de som hänt senaste dagarna. Det har blivit fel bara…" Robin svalde en stor portion luft innan han fortsatte. "…du hade rätt, jag såg dig på stan. I kassen hade jag köpt en julklapp till dig, jag var rädd att du skulle om jag gick fram.". Emilia verkade inte övertygad alls än, han såg henne sig framför sig hur hon bara nickade med ointresserat. Han målade ju ut sig själv som en tönt utan att ens vara rolig, hoppas att det inte syntes igenom, tänkte han. "Du kommer tycka det här är askonstigt, men… jag är rädd för ditt design-intresse. Jag har varit helt övertygad om att du träffat mig bara för att få ha någon att styla om.", vilket risktagande det här var, att säga det. Emilia skrattade först åt hans löjliga tanke, sedan suckade i telefonen igen och bad honom säga vart han ville komma. Robin vart helt stel över att hon verkade så kall. Plus att han inte hade haft någon speciellt ärende när han ringde.

Men det var bara därför hon gick, för att fika. Kanske skulle han bjuda på mat med igen? Om han inte blivit helt avskräckt från det sist. Hoppas, hon hoppades.