“Jag måste åka hem, men det har varit jättekul att vara här. Lovar att komma någon mer gång, om jag får alltså”. Calle fick upprepa frasen tre gånger innan Robin hade vaknat upp tillräckligt för att höra vad han sa. Vid det här laget var han så trött att han inte orkade göra motstånd utan bara höll med honom om allt det han sa. Det var först timmarna senare som han la märke till hur taskigt de måste känts från hans sida, att inte orka gå upp och säga hejdå, precis som att han skulle komma tillbaka några timmar senare.

När Robin åt frukost, som vid den här laget ersatt lunchen, pep mobilen till, ett sms från Emilia.

“Hej, när ska vi ses nästa gång, snygging? Puss”

Robin blev glad över meddelanden, men funderade på om han fick den känslan ifrån att hon kallat honom snygging eller att hon skrev puss efteråt. Visserligen brukar många skriva det istället för med vänliga hälsningar och sånt, men när hon skrev det kändes det äkta. Som att hon menade en fysisk puss. Därför bestämde han att det var ordet “puss” som gjort det.

Fastän att han knappt kände flickan var det som att det fanns något naken över henne, en sällsynt slags ärlighet. Det kanske var därför det hade dröjt så länge innan hon hörde av sig, För innan hade det bara varit han som sökt efter henne. För att hon ville att det skulle komma från hjärtat.

Han svarade att de kunde ses nästa dag. Och svarade dröjde inte länge, att de tyvärr inte gick då för att hon skulle vara med en annan kompis. Robin vart smått kylig när han läste det, inte någon svartsjuka eller så. Utan att hon sa “en annan vän”. En vän. Det betydde att hon såg honom som det och inte mer. Det kändes som ett stort nedslag för Robin när han läste det. Det kanske lika bra att ge upp, hon hade nog redan bestämt sig att de bara skulle vara vänner. Eller hade hon det?

“Jag måste åka hem, men det har varit jättekul att vara här. Lovar att komma någon mer gång, om jag får alltså”. Calle fick upprepa frasen tre gånger innan Robin hade vaknat upp tillräckligt för att höra vad han sa. Vid det här laget var han så trött att han inte orkade göra motstånd utan bara höll med honom om allt det han sa. Det var först timmarna senare som han la märke till hur taskigt de måste känts från hans sida, att inte orka gå upp och säga hejdå, precis som att han skulle komma tillbaka några timmar senare.

När Robin åt frukost, som vid den här laget ersatt lunchen, pep mobilen till, ett sms från Emilia.

“Hej, när ska vi ses nästa gång, snygging? Puss”