Väckarklockan ringde in fredag låter "Friday I’m in Love". Herregud, att en låt som i vanliga fall var så bra kunde verka som en av världens värsta låtar. När hon kollade på klockan hatade hon den ännu mer: Tjugotvå minuter över tio. Hennes extraknäck på Kicks började om tio åtta minuter.

Att sova hade varit ett helvete, hela natten hade hennes ansikte kliat och sett ut som en röd tomat. Plus att den där äckliga smaken från gårdagens plötsliga spya i papperskorgen ett par meter från toaletten, dessutom hade en del hamnat utanför. Så. Pinsamt. Även fast hon var säker på att folk sett gick hon vidare ut från den restaurangen som skulle vara så fin och god. Och visst hade det varit gott, i ett par minuter. Enda tills de sura uppstötningarna kom gång på gång. I början hade hon försökt undvika de men det gick till slut inte, och det vara för att Robin hade försökt vara en sådan gentleman och vara så lyxig av sig. Vilket fåfängt utspel.

Fast samtidigt nöjt hon en del av att en kille med inte allt för mycket pengar, kostymen var av modellen billig-som-ska-se-dyr-ut. Han la säkert ner hälften av hans lekpengar till henne. Underbart, gratis är gott, tänkte hon. Det var nog lika bra att behålla honom, att få saker hon pekar på. Okej, inte riktigt, han var ju ganska fattig säkert. Men det räckte garanterat som en extra inkomst.

"Jävlar, jobbet!" Utbrast hon för sig själv när hon kom sig att hon hade kommit in på andra tankar. Försenad. Igen.

Hemma hos Robin hade den nystädade lägenheten förvandlas till en ordentligt mess. Splitter från IKEA:s billigaste glas låg utspritt på golvet, till och med en stol var vält. Han hade blivit så arg på sig från kvällen innan. Lusten att rista in ordet "LOSER" på armen med kniv var stor, fast inte tillräckligt. Istället hade han skrivit det med bläck. Äckliga Robin. Losern nummer ett. Städa Robin.