Dagen efter ligger Robin kvar i sängen, lite väl länge. Radion morgonprogram är över, luncherbjudandena har börjat gälla på stadens restauranger och solen stod högt. Den som knappt brukar synas på vintern. Han ville verkligen inte gå upp. För ett par timmar sedan hade han faktiskt samlat kraft för att gå upp, men när han skulle kolla vad klockan var såg han istället texten “7 olästa meddelanden”, och genast gick hans tankar tillbaka till igår.

Han kunde inte släppa tanken om hur han kunde ha låtit de gå på det sättet, det som han gått så bra innan. Han hade halva inne, och sen gled den bara ut sådär, på några sekunder. Tre minuter, sen var det över. Tre minuter av tystnad och magi, som egentligen var julmusik och slask. Och nu hade hon skickat massor av SMS där hon skrivit att hon inte ville veta av honom, att han var en nörd som saknade stil. Ett riktigt miffo. Robin var helt övertygad om det. Han hade inte gjort bort sig så här mycket sedan en fylla i somras då han hade strippat ner sig till kalsonger. Eller inte ens det. Men hans minneslucka hade börjat där så han räknade inte de sista.

Till sist hade han givit upp hoppet och var nere på noll igen och tog fram mobilen. Till sin förvåning var alla SMS:en kedjebrev från folk han kände knappt. Helt galet att det kunde så fort, tänkte han. Inte ens han som inte hade något liv skulle lägga ner på att skicka meddelanden som inte betydde något, han kände att det var höjden av slöseri. Och så kändes det så opersonligt när det jämt avslutar meddelanden med  “Skicka vidare det här till 10 vänner annars dör du inom 2 dagar”. Man dör. Det är därför de bryr sig, inte för de tycker en. Egentligen skulle han behövt den här uppskattningen, med han kunde inte ta åt sig av de här skräpet. Istället ignorerande han det och satte sig vid datorn.

På Aftonbladet fanns inte mycket att läsa, något om Anna Anka och fyra stycken dödsolyckor som orsakats av halkan. Sånt som stod varje dag. Efter fyra minuters skumläsning av Aftonbladet loggade han in på Facebook i hopp om att kunna fördriva tiden lite mer.

En ny vän. Inget ovanligt. Men när han såg vem det var blev han helt till sig; Det var Emilia. Hon älskar honom. Det var så det kändes, hon ville ha honom. Robins hjärta slog dubbla slag jämfört med för ett ögonblick sen. Myrorna kröp i hans ben och han viftade vilt med händerna som om han fått nervryckningar. Han ställde sig till och med och gjorde en segerdans, så lycklig var han.

När han satt sig ner igen, den här gången lycklig, gick han in på hennes profil. Allt han läste här kände han att han visste, fram tills att han såg hennes civilstatus: Upptagen. Robin blev kluven, och förvånad. Var hon en vänsterprasslare? Vilken jävel. Eller hon kanske missat uppdaterat status.

Nu visste han inte vart han skulle ta vägen. Det enda som kom upp var att gå och ta en iskall dusch, för att fatta vad som hänt. Bli lugn. Men den kalla duschen blev snart en varm härlig dusch, och redan nu var tanken om att Emilia var upptagen förflyttad till bakhuvudet. Jag ska kämpa för att få henne, jag är så nära nu. Jag älskar att vara jag, det var så han tänkte just nu. Emilias älskare.

Dagen efter ligger Robin kvar i sängen, lite väl länge. Radion morgonprogram är över, luncherbjudandena har börjat gälla på stadens restauranger och solen stod högt. Den som knappt brukar synas på vintern. Han ville verkligen inte gå upp. För ett par timmar sedan hade han faktiskt samlat kraft för att gå upp, men när han skulle kolla vad klockan var såg han istället texten “7 olästa meddelanden”, och genast gick hans tankar tillbaka till igår.

Han kunde inte släppa tanken om hur han kunde ha låtit de gå på det sättet, det som han gått så bra innan. Han hade halva inne, och sen gled den bara ut sådär, på några sekunder. Tre minuter, sen var det över. Tre minuter av tystnad och magi, som egentligen var julmusik och slask. Och nu hade hon skickat massor av SMS där hon skrivit att hon inte ville veta av honom, att han var en nörd som saknade stil. Ett riktigt miffo. Robin var helt övertygad om det. Han hade inte gjort bort sig så här mycket sedan en fylla i somras då han hade strippat ner sig till kalsonger. Eller inte ens det. Men hans minneslucka hade börjat där så han räknade inte de sista.

Till sist hade han givit upp hoppet och var nere på noll igen och tog fram mobilen. Till sin förvåning var alla SMS:en kedjebrev från folk han kände knappt. Helt galet att det kunde så fort, tänkte han. Inte ens han som inte hade något liv skulle lägga ner på att skicka meddelanden som inte betydde något, han kände att det var höjden av slöseri. Och så kändes det så opersonligt när det jämt avslutar meddelanden med  “Skicka vidare det här till 10 vänner annars dör du inom 2 dagar”. Man dör. Det är därför de bryr sig, inte för de tycker en. Egentligen skulle han behövt den här uppskattningen, med han kunde inte ta åt sig av de här skräpet. Istället ignorerande han det och satte sig vid datorn.

På Aftonbladet fanns inte mycket att läsa, något om Anna Anka och fyra stycken dödsolyckor som orsakats av halkan. Sånt som stod varje dag. Efter fyra minuters skumläsning av Aftonbladet loggade han in på Facebook i hopp om att kunna fördriva tiden lite mer.

En ny vän. Inget ovanligt. Men när han såg vem det var blev han helt till sig; Det var Emilia. Hon älskar honom. Det var så det kändes, hon ville ha honom. Robins hjärta slog dubbla slag jämfört med för ett ögonblick sen. Myrorna kröp i hans ben och han viftade vilt med händerna som om han fått nervryckningar. Han ställde sig till och med och gjorde en segerdans, så lycklig var han.

När han satt sig ner igen, den här gången lycklig, gick han in på hennes profil. Allt han läste här kände han att han visste, fram tills att han såg hennes civilstatus: Upptagen. Robin blev kluven, och förvånad. Var hon en vänsterprasslare? Vilken jävel. Eller hon kanske missat uppdaterat status.

Nu visste han inte vart han skulle ta vägen. Det enda som kom upp var att gå och ta en iskall dusch, för att fatta vad som hänt. Bli lugn. Men den kalla duschen blev snart varm och härlig, och redan nu var tanken om att Emilia var upptagen förflyttad till bakhuvudet. Jag ska kämpa för att få henne, jag är så nära nu. Jag älskar att vara jag, det var så han tänkte just nu. Emilias älskare.