Efter ett par timmars vandrade runt på stan gick Robin och Calle in på första bästa restaurang: McDonalds. Det kändes alltid uppfriskande att komma in hit, fast samtidigt lite äckligt och flåttigt. Att man kunde få en balans mellan de två sakerna ganska fantastiskt, som att lyckas göra en bioslang som bara visar danska dogmafilmer från 90-talet till ett ställe man vill gå till.

Precis som alltid när man tar fönsterplats på sådana här ställen går mycket av tiden åt att kommentera folks konstiga beteenden eller utseenden. Eller “tänk om” situationer, vilket för de mesta var ganska långsökt men roligt.

Robin tog första tuggan på sin fettiga Cheeseburgare, som på något sätt ändå kändes som de smalaste på menyn, och redan där försvann en femtedel. Att de skulle gå så fort. Och sen skulle man själv vara duktig och slänga allt, vilket jobb. Ät fem tuggor och sen sopsortera.

En annan sak som kändes oerhört ironiskt på här var att man jämt tjatade om hur tjock man blir av den här maten, men när man tittade runt så var de för de mesta smala snygga tjejer som hängde här. Och inte åt de HappyMeal med morätter och vatten, utan precis samma sak som du och jag äter. Om du inte orkar vara ett hälsofreak, med de flesta av oss.

Hela stämningen gjorde honom lugn. Det kändes skönt att vara här, bara snacka skit. Att vara finnas och vara glad, utan ett enda problem. Fuck Emilia, det är så här jag vill leva! Tänkte Robin innan de begav sig.

Efter ett par timmars vandrande runt på stan gick Robin och Calle in på första bästa restaurang: McDonalds. Det kändes alltid uppfriskande att komma in hit, fast samtidigt lite äckligt och flåttigt. Att man kunde få en balans mellan de två sakerna var ganska fantastiskt, som att lyckas göra en biosalong som bara visar danska dogmafilmer från 90-talet till ett ställe man vill gå till.

Precis som alltid när man tar fönsterplats på sådana här ställen går mycket av tiden åt att kommentera folks konstiga beteenden eller utseenden. Eller “tänk om” situationer, vilket för de mesta var ganska långsökt men nästan alltid roligt.

Robin tog första tuggan på sin fettiga Cheeseburgare, som på något sätt ändå kändes som de smalaste på menyn, och redan där försvann en femtedel. Att de skulle gå så fort. Och sen skulle man själv vara duktig och slänga allt, vilket jobb. Ät fem tuggor och sen sopsortera. Aldrig.

En annan sak som kändes oerhört ironiskt på här var att man jämt tjatade om hur tjock man blir av den här maten, men när man tittade runt så var de för de mesta smala snygga tjejer som hängde här. Och inte åt de HappyMeal med morätter och vatten, utan precis samma sak som du och jag äter, om du inte orkar vara ett hälsofreak.

Hela stämningen gjorde honom lugn. Det kändes skönt att vara här, bara snacka skit. Att bara finnas och vara glad, utan ett enda problem. Fuck flickvän, det är så här jag vill leva! Ha ett roligt liv med riktigt bra kompisar och en vardag fylld med skratt, tänkte Robin innan de begav sig.