Nu släpper jag bomben!
Jag ska avslöja en hemlighet, något jag skäms över. Mycket. Mer än vad jag egentligen borde. Here it goes!
Jag dricker inte kaffe.
Jag är 20 år och dricker inte kaffe.Vill helst inte tala högt de om, men nu släpper av den grejen. Tillsammans med er, kära läsare, ska jag lära mig dricka denna vuxendryck. Att kunna tacka ja till en kopp skulle vara så skönt, så vuxet. Det känns så dumt att tacka nej när man blir bjuden, som att neka uppskattning. Tänk om jag skulle sitta på en anställningsintervju och arbetsgivarens hand har smugit sig fram till sin kaffebryggaren och hällt upp en mugg åt sig själv, ritar den mot mig och erbjuder sig att hälla upp den tomma koppen som står där. Rakt framför mig, oanvänd. Eller i alla fall nydiskad. Den är som gjord för att bli fylld.
I ett ögonblick velar jag och är på väg att säga nej, för att jag inte tycker om. Istället tackar jag och ser hur koppen blir fylld. Jag vill liksom inte neka, han kanske skulle uppfatta det som otrevligt. Så där sitter jag med mitt kaffe, tar ett stadigt grepp och funderar på sjutton jag ska dricka den på rätt sätt. Inte för fort, inte för långsamt. Dessa tankar går genom mig när jag håller i koppens öra och de träffar min underläpp och kaffet rinner in i min mun, en stor klunk. Alldeles för mycket. Och för varmt. I ett par sekunder lyckas jag hålla minen, men sen går det ut för. Jag vänder mig om mitt papperskorgen som jag sett i ögonvrån under hela mötet och tömmer munnen, rakt på locket som jag helt missat. Det var en sopkorg med lock. Jag grips av panik, ännu större panik än den tidigare. Vänder blicken mot arbetsgivaren i ett par sekunder och ser hur hans ansikte blir knallrött. Så fort min blick slutat flacka och stirrar i hans ögon skriker han något i stil med "Gå din idiot, jävla klantarsel. Och sätt aldrig din fot här igen".
Så fort jag kommit ut ur byggnaden känner jag bara en sak; Det får inte igen. Aldrig. Jag ska lära, nu.
Hur gör man nu då? Börjar man med Cappuccino med Daimsmak? Eller?
Ha en bra kväll! :D
Jag dricker inte heller kaffe och jag är snart 28... Tyckte det var lite jobbigt förut, kaffe är ju liksom det som gjuds när man kommer hem till någon. Men faktiskt så är det nog fler och fler somdricker te istället nu. Så nu är det aldrig några problem. men det förutsätter ju att man gillar te då förståss;)
Min pappa är 42 år och han dricker inte kaffe. Men han skäms inte över någonting i princip.
Jag dricker cappuchino och är 13 år, men snart ska jag börja med kaffe med socker i. Du kanske kan börja med espresso (för det ska väl vara lite mildare?). Sedan kan du ju alltid gå över till kaffe med socker i, haha!
Lycka till, du kanske kan ha det som nyårslöfe? ;)
hah:D känner samma här är 19 år och nästan alla kompisar mm dricker kaffe! Känner mig väldigt liten och fånig n'r jag sitter där med ett glas saft xD Ne jag tror inte att jag kommer lära mig dricka kaffe :P
Att tycka om kaffe är en smaksak... Kram
Hola på dig! En ung och sexig man här.. nej jag skoja :) Jag tänkte fråga om du kunde ställa mig en eller flera frågor i min blogg, jag har nämligen frågestund? :) OM du ser detta som spam eller reklam så ber jag hemskt mycket om ursäkt. Då får jag önska dig en bra kväll och ett gott nytt år!
Sv; Du känner inte min svenskalärare.
Svar: Det kan ju verkligen inte vara lätt att vara kändis idag .. usch!
Hahaha, espresso är för det första det typ starkaste kaffet, börja inte med det. :P Och för det andra; jag hade inte heller gillat kaffe och jag inte flyttat dit jag gjorde och umgåtts med de jag gjorde... Nu när jag dricker en halvliter om dan ångrar jag nästan att jag någonsin tvingade i mig den där första koppen. Tänk igenom saken innan du lär dig! ;)
