Det här med att sova ordentligt...
Jag var på handledarkurs idag för andra gången i mitt liv, anledningen var att min far inte haft så mycket tid att övningsköra så denna gång var min mor med istället vilket kändes bra. Innan jag steg in i det där rummet tänkte jag: N-E-J, inte samma sak igen. Tre timmar i repris. TRE TIMMAR. Men vet ni vad? Jag hade fel. Okej, inte helt fel, det var ju fortfarande en handledar kurs. Men kursledaren här var avslappnad och hade till och med viss humor, något som gör att de här timmarna går fortare än vad man tror. Under hela den här fastnade jag för ett parti. Ett parti där de tar upp om hur tonåringarna vänt på dygnet och de inte vet riktigt varför, och de värsta kände jag att jag inte heller hade en aning.
Jag tycker jag BORDE ha en aning om varför, men jag har inte det. Ändå har jag vänt på dygnet oftare än min dygnsrymt vart normal. Känner ni igen er? För mig känns det ganska naturligt, förutom en sak; Att gå upp på morgonen när man lagt sig omkring två-tre-fyra känns inte alltid så bra. Ni vet när man vaknar, hoppas på sovmorgon men det blir bara tvärtom. Som mest är det tio minuter tills bussen går. Upp ur sängen, på med boxer -- Ja, tar på, inte byter. Jag är en av alla dessa nakensovare, fast det är väl ganska inne nu, är det inte? -- ,jeans, T-shirt. Sen blir det snabbt ner för trappan, in i badrummet och fixa håret samtidigt som jag borstar tänderna. Eller försöker fixa håret i alla fall, det är alltid lite jobbigt när man känner tidspressen. Skynda, skynda är det enda hjärnan säger en del av hjärnan, samtidigt som en annan del säger: “Stanna upp! Kolla dig i spegeln igen. Är du verkligen tillräckligt snygg?” Händerna letar sig upp i håret igen och drar igen det på något konstigt sätt utan att göra någon skillnad från det innan. Vilket märkligt beteende.
Ute i hallen ser jag mina skor, hoppar i dom och drar på mig jackan, trycker ner dörrhandtaget och lyfter blicken. Nej. Inte igen. Bussen åker utan mig, ovanligt. Att jag aldrig lär mig. Är ni också dåliga på att komma i säng?
Förresten, glöm inte att kika in Carolines blogg, hon ska bli bloggdrottning. Eller nya Kissie. Eller… egentligen gör hon det mest bara för en vadslagning där, som det ser ut just nu, hon är dålig om hon förlorar och… det händer inget om hon vinner. Spännande va? Lycka till!
Jag tycker jag BORDE ha en aning om varför, men jag har inte det. Ändå har jag vänt på dygnet oftare än min dygnsrymt vart normal. Känner ni igen er? För mig känns det ganska naturligt, förutom en sak; Att gå upp på morgonen när man lagt sig omkring två-tre-fyra känns inte alltid så bra. Ni vet när man vaknar, hoppas på sovmorgon men det blir bara tvärtom. Som mest är det tio minuter tills bussen går. Upp ur sängen, på med boxer -- Ja, tar på, inte byter. Jag är en av alla dessa nakensovare, fast det är väl ganska inne nu, är det inte? -- ,jeans, T-shirt. Sen blir det snabbt ner för trappan, in i badrummet och fixa håret samtidigt som jag borstar tänderna. Eller försöker fixa håret i alla fall, det är alltid lite jobbigt när man känner tidspressen. Skynda, skynda är det enda hjärnan säger en del av hjärnan, samtidigt som en annan del säger: “Stanna upp! Kolla dig i spegeln igen. Är du verkligen tillräckligt snygg?” Händerna letar sig upp i håret igen och drar igen det på något konstigt sätt utan att göra någon skillnad från det innan. Vilket märkligt beteende.
Ute i hallen ser jag mina skor, hoppar i dom och drar på mig jackan, trycker ner dörrhandtaget och lyfter blicken. Nej. Inte igen. Bussen åker utan mig, ovanligt. Att jag aldrig lär mig. Är ni också dåliga på att komma i säng?
Förresten, glöm inte att kika in Carolines blogg, hon ska bli bloggdrottning. Eller nya Kissie. Eller… egentligen gör hon det mest bara för en vadslagning där, som det ser ut just nu, hon är dålig om hon förlorar och… det händer inget om hon vinner. Spännande va? Lycka till!
Kommentarer
Postat av: Anonym
haha, så treevligt att du länkar mig!:) jag är nu en trogen läsare faktiskt.
Trackback