På fredag är det studentfest. Äntligen. Jag känner mig taggad till och från, kul att ha något att se framemot! Fast det jag inte ser fram emot är att beställa drinkar. Förr kunde jag dricka Jägershotar rakt av, men sist jag provade gick det inte. Jag kunde knappt smutta på den utan att känna mig äcklad. Det var som att dricka vin, fast värre. Mycket värre. Jag har aldrig varit förtjust i vin, inte ens första gången jag drack det. Det är ett litet härligt minne som jag tänkte dela med er nu. Here it goes:

När jag runt omkring femton, fjorton kanske, fick jag tag i min första flaska vin. Inget årgångsvin, ingen lyx, inte ens gott faktiskt. I vilket fall så var det någon gång under nian som jag skulle dricka den här så jag och två dåvarande polare, John och Oskar, hemma hos en av dom. John hade en ett litet eget hus på deras tomt, någon som kändes fett lyxigt då, även om det var mitt ute i skogen. Och där inne satt vi i hans ganska så stora soffa och lyssnade på Dj Mangoos Eurodancer samtidigt som vi kollade på någon urtråkig komedi, men det gjorde inget för jag hade min flaska vin. Så tänkte jag. Häller jag i mig den så blir jag nog aspackad. Jag var så exalterad att jag nog verkade full innan jag ens börjat dricka, lite som killars motsvarighet till att vara fnittrig och på bushumör.

Jag öppnar flaskan och luktar på den i kanske en halv sekund. Den luktar illa, verkligen inte alls som någon läsk eller saft. Jag minns inte vad jag hade väntat mig innan, men lite godare kunde det väl ha fått lukta. Där sitter jag med min flaska och får höra “Men du måste ju dricka det fort för att bli full”. Men det går inte fort. Det går jättesegt. Jag tar en klunk lite då och då, knappast utan att göra en grimas, men utan att tappa humöret. Jag är fortfarande lika hyper. Ännu mer tror jag jag blir av kicken. Det bästa på hela kvällen måste varit när John sa: “Det tar en timme innan man börjar bli full.”. Där fick han mig på plats, verkligen. Men jag kunde ju inte erkänna det, istället fortsätter jag och spela full. Vilken jäkla dåre man var då. En riktig dåre. Minns ni er första riktiga kontakt med alkohol? Berätta gärna!

På fredag är det studentfest. Äntligen. Jag känner mig taggad till och från, kul att ha något att se framemot! Fast det jag inte ser fram emot är att beställa drinkar. För jag har ingen aning om vad jag ska dricka. Förr kunde jag dricka Jägershotar rakt av, men sist jag provade gick det inte. Jag kunde knappt smutta på den utan att känna mig äcklad. Det var som att dricka vin, fast värre. Mycket värre. Jag har aldrig varit förtjust i vin, inte ens första gången jag drack det. Det är ett litet härligt minne som jag tänkte dela med er nu. Here it goes:

När jag runt omkring femton, fjorton kanske, fick jag tag i min första flaska vin. Inget årgångsvin, ingen lyx, inte ens gott faktiskt. I vilket fall så var det någon gång under nian som jag skulle dricka den här så jag och två dåvarande polare, John och Oskar, hemma hos en av dom. John hade en ett litet eget hus på deras tomt, någon som kändes lyxigt då, även om det var mitt ute i skogen. Och där inne satt vi i hans ganska så stora soffa och lyssnade på Dj Mangoos Eurodancer samtidigt som vi kollade på någon urtråkig komedi, men det gjorde inget för jag hade min flaska vin. Så tänkte jag. Häller jag i mig den så blir jag nog aspackad. Jag var så exalterad att jag nog verkade full innan jag ens börjat dricka, lite som killars motsvarighet till att vara fnittrig och på bushumör.

Jag öppnar flaskan och luktar på den i kanske en halv sekund. Den luktar illa, verkligen inte alls som någon läsk eller saft. Jag minns inte vad jag hade väntat mig innan, men lite godare kunde det väl ha fått lukta. Där sitter jag med min flaska och får höra “Men du måste ju dricka det fort för att bli full”. Men det går inte fort. Det går jättesegt. Jag tar en klunk lite då och då, knappast utan att göra en grimas, men utan att tappa humöret. Jag är fortfarande lika hyper. Ännu mer tror jag jag blir av kicken. Det bästa, nu i efterhand, på hela kvällen måste varit när John sa: “Det tar en timme innan man börjar bli full.”. Och då hade det MAX 10 minuter sen jag börjat dricka ur flaskan, som inte var slutförens en halvtimme senare. Där fick han mig på plats, verkligen. Men jag kunde ju inte erkänna det, istället fortsätter jag och spela full. Vilken jäkla dåre man var då. En riktig dåre. Har ni något roligt första minne från er kontakt med alkohol? Berätta gärna!