Natt var cool, och nyklippt dessutom, medan jag log lite fånigt.

Jag och Natt gick iväg på lunchen för att köpa kakor som varken jag eller han åt. Jag för att jag bestämt mig för att inte äta kakor, och han för att han inte var sugen. Jag köpte kakorna för att vi hade en slags vernissage, alltså en utställning. -- Fast jag har svårt att kalla det utställning, men vi visade i alla fall upp våra arbeten och berättade lite kort om dem. -- I vilket fall så står SVT där när vi går ut ur butiken. Jag har svårt att inte bli förundrad när jag ser dessa tv-män och ler med stor entusiasm. När vi nästan passerad frågar de om vill bli intervjuade och berättade lite angående vad och så. Tydligen ska hela Coops fryslager flytta hit, vilket skulle innebära 69 nya tjänster. Positivt!

Min första spontana tanke när jag tänkte att vi skulle bli intervjuade var att INTE titta i kameran, utan på tv-mannen. Och det gick bra. Men andra saker, som att jag tittade ner på mikrofonen när den kom nära någon halvsekund. Men allt flöt på ganska bra egentligen. Hela två minuter blev vi intervjuade, eller mer. Fast de vart nedklippt till kring 10 sekunder, men det gjorde inget, kände mig lite som en kändis ändå.

Det värsta var under tiden jag väntade på att få se klippet som skulle sändas i SVT1 klockan 19.15. När det var dags satt jag och kollade, hade inte sett något än. Natt ringer och frågar om jag såg det, men det hade jag inte. Vi kollade på helt olika ABC. Förmodligen såg jag ABC Stockholm och han Uppsala. Fan. Jag såg inte första sändningen. Men någon minut senare går jag in på webben och där är klippet, vid tre minuter och tretton sekunder. Det som hade varit jobbigt under väntetiden var saker som; Gjorde jag bort mig? Hade jag ticks av någon slag? Vad tog de med?

Och när klippet visades kändes allt de där ganska bra. Lite roligt var det ju så klart, men bra gick det. Men det var andra saker som störde mig. Frisyren och hyn. Och pluffsigheten. Den ska veck. Bort. Försvinna. Jag ska bli smal!