Ikväll är det fest, klassfest, hos Sofie. Det innebär att jag måste fixa dricka till mig själv, vilket alltid haft behöva gå genom några mellanhänder. Men den här gången kunde jag handla själv, vilken upplevelse det var:

Innan jag åkte in hade jag inte sagt till någon att jag skulle åka in, utan det kändes förbjudet, så jag satte mig på 804an och åkte in mot stan. Under hela bussturen känner jag en större och större klump växa i magen, jag tror rånare har en liknade känsla första gången de ska tömma en varutransport, och det känns jobbigt. Jag ska inte köpa ut åt någon, utan bara till mig själv, jag ska vara helt laglig och ändå har jag en känsla över att jag är grovt kriminell. -- Framme vid Gustav Adolfs torg -- Jag kliver av bussen och börjar gå mot Systembolagen. Vid torget ser jag klockan som står på 14.15, jag var helt säker på att den skulle vara tjugoen minuter över, eftersom det kändes som bussen kom ganska sent och plockade upp mig(jag hade ingen mobil eller klocka med mig). När jag insåg det vart jag lugn, jag hade mycket längre tid på mig att handla, även om det bara var sex minuter kändes det som en befrielse eftersom jag inte har någon lust att göra ett rån när jag är stressad.

Inne på Systemet går jag runt i butiken tills jag hittar cider, där går jag fram och tillbaka på samma sätt som en liten 13-åring smygtittar försiktigt upp mot porrtidningarna i kiosken. Problemet här var dock att allt var förbjudet. Till slut bestämde jag mig för att ta sex stycken Kopparbergs päroncider 7,0, eller egentligen visste jag redan vilken halt och antalet jag skulle ha, det enda jag bestämde var att jag skulle ha märket Kopparbergs. -- I kassakön -- Jag blir lite nervös här, eftersom jag inte varit här inne för vet jag inte vart man får tag i påsarna, men jag står och kikar fram lite och ser att dom ligger där, i ett hål som är rektangulärt, förutom på toppen där det är runt. Jag lägger upp varorna på bandet, där man ska ställa varje dricka på en liten cirkel, ungefär lika stort som ett tefat, sedan frågar tanten i kassan om legitimation. Jag tar fram plånboken och visar det, hon ser lite halvskeptisk ut och jag hör inte riktigt vad hon säger, men det går igenom.

När jag kommer ut ur butiken känns det inte alls som jag rånat en butik. Istället känner jag mig stolt och vuxen. Jag är 20, även om jag varit det i 1½ månad så är det inte förens nu den här känslan verkligen tar vid. På vägen tillbaka till bussen träffar och Sofia och pratar en snabbis om hur det var, hon hade tydligen haft samma rånarkänsla första gången hon körde bil ensam efter att ha tagit körkort. -- Gått vidare till busstationen och går på bussen -- När jag trycker in mitt ungdomskort, som bara gäller fram tills man fyllt 20, tänker jag på vilken lustig situation det är; Jag håller i en kasse från systembolagen med cider i, samtidigt som jag trycker in ett ungdomskort i kortläsaren. Inga problem här heller.

Jag sätter mig på mitt säte och tänker; Nu ska jag vara glad! Hur var era känslor inför första besöken på systemet? Fick ni också känslan av att ni gjorde något förbjudet?