90-talets största digitala hit efter pokémon?

Vet ni hur uttråkad jag är nu? Jag sitter ensam på mitt rum och sneglar mot två kassar som ligger på golvet. En från New Yorker och den andra från Åhléns. Jag sitter och är grymt sugen på att köpa en Tamagotchi, ni vet de där robotbebisarna som måste matas tio gånger per dag och leka massor, annars dör dom. Dom DÖR om man inte leker med dom, tänk vad tragiskt. Om jag var en Tamagotchi hade jag vid det här laget hade jag räknats som en katt, en helt vanlig niolivs katt, som lider av schizofreni, annars hade jag knappast kunnat dö minst tretton gånger och fortfarande vara vid liv.

Egentligen är jag mest sugen på att skaffa en massa tomma tunna papper, ett par sådana pennor som har blått pigment, någon som vet om det är vanliga pennor är några speciella? De brukar användas när proffs målar animatics och serier. Sen behöver jag en scanner och ett sorts staffli och bara sätta igång och animera.

Någon som vill hitta på någon ikväll? I veckan i alla fall? Vore himla kul att vara lite uppbokad för en gångs skull. Tänk att vara tvungen i att kolla i almanackan och kunna säga: “Tyvärr, jag kan inte förens om två veckor.” Egentligen brukar jag inte tänka såhär, utan att planera har för mig varit sätt att begränsa sig. Men jag börjar inse att det vore bra för mig, eftersom jag nästan aldrig gör någon spontant. Föredrar ni att planera eller vara spontana? Är det fler än jag som undviker att planera för att kunna göra spontana saker som aldrig blir av?