Jag har tydligen jättesvårt för komplimanger. Inte svårt att ta emot dom men när jag väl får dom så känner jag helt plötsligt en press, jag känner mig övervakad. Egentligen borde jag gilla läget, vem tycker inte om att bli uppskattad. Allt kom upp för mig några minuter efter att en bekant sa att hon tyckte min blogg var bra, jag är inte alls van att få den här typen av feedback så det gjorde mig lite rörd. Men efter ett kanske tre eller fyra minuter så växte pressen. Jag måste prestera bra, lika bra som jag gjort hittills, för gör jag inte det så gör jag någon besviken. Det är som när man sett en bra film och väntar på uppföljaren, och sen när den kommer så är den sämre! Ni vet den känslan. Hur reagerar ni på fina ord om någon ni gjort, eller om er själva?

Jag tycker inte jag är dålig på något sätt, men det är just att jag är så van att hålla det för mig själv, man slipper sånt här då, även om det är något jag säkert skulle behöva. Jag längtar faktiskt lite efter det, fast bara i början, sen vill jag ha någon som säger “Det här är skitdåligt, du måste fokus mer på dina läsare än ditt ego!” eller något åt det hållet.

På tal om längtan; Mest av allt längtar jag till att få sitta på en studio och animera med en supervisor hängande över axeln och säga vad jag gjorde ändra på för att få det perfekt. Tänk att sitta där och slipa sin konst. Fast kallas det längtan om man inte är säker på att man någonsin kommer dit? Inte för att det spelar någon roll för jag ska komma dit en dag! Någon av er som satt upp ett livsmål?