Klockan närmar sig elva. Tick, tack, tick, tack. Varje sekund tickar visaren och ger ifrån sig två olika ljud. Ett varje jämn sekund, ett annat för de udda. Jag vet inte om ljudet ska ge någon slags lugnande känsla, för det måste ju finnas en anledning till att det är så högt. Mer ju jag försöker fokusera på att skriva, desto mer förflyttar sig min koncentration till ljudet av den högljudda sekundvisaren. Tiden går fortare och fortare. Visarens ljud är i början en viskning, men nu har den övergått till att skrika på samma sätt som en ledare för en militärgrupp skriker "Get out, out, out!" i filmer. Jag skyndar mig mer och mer, men jag vet inte varför. Stress.

Jag har ett par uppgifter som jag glömt att lämna in till skolan som jag håller på med nu. Ska göra alla dem i veckan. Jag vill kunna njuta, blicka framåt utan att ha tankar på saker som ska göras. Vad jag menar är att jag vill ha fria framtidsplaner, verkligen BARA framtidsplaner. Sitta på ett fik och diskutera sina idéer med en vän och kunna tänka, jag börjar med det här när NU, bara för att jag kan. Nu kör jag igång!

Nej, hörrni, nu ska jag ta mig ett glas vatten och sova. Direkt. Nu. Borsta tänderna, sen sova. Stänga av datorn, borsta tänderna SEN sova! Stänga av datorn, ta ett glas vatten, borsta tänderna, sätta på musik, slappna av till det, vakna till för att stänga av musiken, SEN ska jag sova! Det var väl ganska så "nu", eller?