Ser ut genom fönstret och konstaterar efter mindre än ett ögonblick att det blir finväder idag. Jag fortsätter blicka ut och känner hur min lycka ökar och ökar samtidigt som jag lyssnar på en av mina absoluta favoritlåtar, Teenage Dirtybag av och med Wheatus, jag blir så glad av den här låten. Speciellt när den tjejens röst kommer in och är så ljus och oskyldig, för det är väl en tjej? Eller är det sångaren som förställer rösten? Jag blir helt ställd här. Jag funderar på det varje gång, egentligen är jag övertygad om att det är tjej, jag vet inte varför jag är osäker. Det bara är så.

När jag lyssnar på den här låten på Spotify ser jag att deras Topp-3 lista består av den här låten i olika formen, det känns så tråkigt med en grupp som gjort en så bra låt. Gör man en låt som verkligen är bland de bästa jag hört borde man kunna göra flera. Jag har lyssnat igenom albumet en gång, men det var inte några fler låtar jag fastnade för, de var inte alls lika bra. Fast när jag tänker efter har jag sagt så förr, sen ändrade mig efter typ fem tio lyssningar av albumet och sen tycker jag det är världens bästa skiva, precis som Teenage Dirtbag är en av världens bästa låtar. Vad är det som gör den så bra? Känslan! Det finns en sån vilja i den här gruppen att göra den här låten till världens bästa. Så känns det. De övertygar mig. It's prom 99' nana... she's walking over to be... how does she know who I am? ...I'm just a teenage dirtbag like you. Sån skön sommarlåt!