I måndags fick jag insikt om hur dålig jag är på att känna igen ansikten. Sista lektionen hade jag engelska, vi var inte så många där. Tretton stycken kanske. Mot slutet av lektionen fick vi en slags gruppövning där man satt man mot man, eller... det var bara en slump som gjorde att vi satt så. I min grupp var fyra stycken.

Efter skolan gick jag till Coop och handlade. När jag handlat och ska gå ut hör jag någon säga "Tja!". Jag hälsar jag tillbaka, i ett par sekunder funderar på om jag känner igen honom, men kommer ganska snabbt fram till att jag inte gör det. Jag tror faktiskt jag aldrig sett honom. Så jag lägger till "...borde jag känna igen dig?", på ett fundersamt sätt. Han sa att jag borde nog göra det för vi har engelska tillsammans. Efter det gå han åt ett håll och jag åt ett annat, med samma avsikt som innan samtalet, eller hallåandet kanske man får lov att kalla det, det berodde alltså inte på någon misstolkning eller elakhet.

Då inser jag att vi suttit nästan mitt emot varandra under de sista femton minutrarna av lektionen, vilket just då var typ tio tolv minuter tidigare. Jag och ansikten, det går inte ihop!

Okej, det brukar inte vara så här, inte jämt. Bara någon gång ibland. Hur är ditt minne för ansikten? Behöver du träffa en kille eller tjej tio gånger för att du ska minnas hur den ser ut, eller räcker en snabb titt?