Sommarlov! Eller nej, nä. Inte sommarlov, arbetslös. Fast nej, eller JO, men jag har sökt skola till hösten, men om jag inte kommer in då är jag arbetslös. Fast det är jag redan. Äh. Gymnasiet är i alla fall över, äntligen. Jag har väntat på det här i många, många år och nu är det här. Själva studenten var väl fin och så, men... eller fin? Nä. Det blev inget sånt där fin sorglig avslutning. När man går ut på krogen så blir det inte det. Man ser någon där och ser går man ut och säger hej då till de man möter på vägen ut, vissa av dem ser man aldrig igen. Det är sista gången, men det bryr i alla fall inte jag mig om då. Alla finns ju kvar på Facebook och i en småstad kommer man ju säkert se hälften av dem mellan åt. Lite sorgligt är det ju, men jag kan inte ta in mig det än. Det är svårt att inse, inte för att det är jobbigt, utan för att alla andra gånger har det varit ett sommarlov som man kommit tillbaka efter juni, juli, augusti. Så är det inte den här gången. Nu är det finito.