Det var exakt en vecka sen jag skrev sist. Förlåt. Jag kan inte säga att jag inte haft någon lust att blogga, eller att något kommit emellan, utan det har bara inte blivit av. En vecka. Om jag skriver inlägg så här sällan hinner jag bara skriva tretton stycken till innan jag tar studenten. Hör ni? Tretton stycken. Idag fick jag två t-shirts med studenttryck jag beställde förut, i samband med mössan, studentmössan till studenten. Det börjar närma sig, precis som våren.

Snön har börjat sola och snart försvinner det. Snart kan jag ligga ute i det kalla gräset och låtsas att det är sommar, njuta av solen, ta på mig solglasögonen och sjunga ”juni, juli, augusti, allt känns mycket lättare då!” fastän det är tidigt i april. Köpa en engångsgrill och knäcka ett par starkcider till doften av grillat kött. Känslan av att veta att våren är så mycket större än jag föreställer mig innan. Det går INTE att få en värdig illusion av känslan, inte för mig, för när verkligheten visar sig är det magiskt. Det där fågelkvittret som hörs hela tiden, fast man inte ser några fåglar är inte bara ett ljud, det är kärlek. Asfalten som träder fram är likt mäktiga berg. Jag har längtat, och längtar fortfarande, men nu är den snart här, det finns bevis! Och den här gången är det inte bara Aftonbladet som säger att våren är på väg, utan jag som upptäcker det själv. Sommar, ljuvliga sommar, kom till mig.

Jag vill ha det nu, sommar alltså. Nu när våren är på väg vill jag ha sommar. Längtan i mig brinner av upphetsning. Glass? Solglasögon? Badboll? Någon?