Kom hem för ett tag sen. När jag satt på bussen tänkte jag "Så sjukt onödigt att åka hem för att hämta kläder, hinner ju verkligen BARA packa kläder och sticka iväg sen, hurra för att bo långt ifrån stan. Eller inte!!". Men när kommer hem så ser jag att klockan bara är halv sex, och det är inte förens halv sju jag ska iväg, vilket lättnad, eller egentligen inte, JO, på ett sätt. Jag kan ligga här i soffan och ta det lugnt ett tag, så skönt det är att bara ligga och slappna av, lyssna på musik(just nu Savage Garden), allt känns bra. Så perfekt. Jag kommer glömma bort att packa väskan fram tills det är tio minuter kvar, då kommer jag istället springa runt i hela huset för att hitta kläder, handduk och allt det där. Deo. Och sen var det väl inget mer? Eller? Shampoo! Sista saken brukar uppenbara sig framför mig när jag sprungit är precis utanför dörren. Där jag kan stå som om det handlade om att jag skulle springa in i brinnande hus och rädda kattunge, när det i själva verket handlar om en mp3-spelare. Det där ögonblicket slutar alltid på olika sätt, även om det är lika mycket tid kvar, ibland hämtar jag kattungen och ibland låter jag den brinna(Mohahaha!!). Vad beror på det? Adrenalinet?