Jag åt nyss stekt kött. Gott, eller hur? Lite för gott! För när man suttit där ett tag med sina bestick och försöker få ut det sista köttet, som men klart och tydligt ser att det finns där, men inte lyckas kommer en frustration och en vilja. En vilja att ta upp köttet med händerna och äta det som att man vore ett lejon som precis haft ihjäl världens godaste Zebra. Det gick jättebra ikväll, för jag är själv hemma.

Men när jag är med andra och ska göra samma sak, det är då den där frustrationen kommer. Jag vill att någon tar upp köttbiten med händerna och börjar tugga på den, men jag skulle aldrig vilja vara den som gör det först, som att jag vore på McDonalds eller vore en uteliggare. Lättanden som uppstår när någon tar upp den sin bit och börjar på tugga på den är minst lika stor som besvikelse som när man är tvungen att slänga det som finns kvar på köttet, den där sista rovdjursbiten.


Samma problem med kyckling.