Jag var på äventyrsbadet Fyrishov i helgen. När jag är där älskar jag att åka vattenrutschbanan. Det är så kul att vara bra på något! Bra på att vadå…? Åka rutschbana? Ja. Det finns nämligen en tidtagare installerad på den. Varje gång jag åker satsar jag stenhårt. Jag putar ut med baken för att få så mycket fart som möjligt, sen svingar jag mig ut i banan, spänner upp ryggen för att få så lite motstånd som möjligt och går i mål på… "Nytt bästa".

Tvåa på listan av saker jag helst gör där skulle lätt varit bubbelbadet om det inte var för alla småbarn som håller på att skrika så högt det kan i badhuset, samtidigt som andra småbarn simmar runt i bubbelpoolerna och plaskar eller tar tag i en som stöd. Säkert jättecharmigt om det inte vore för att man kommer till den bassängen för att ta det lugnt och koppla av. Men i en bassäng till för att ta det lugnt i känns bebisar oerhört malplacerat.

Istället är tvåan att stå i duschen - Få saker som är mysigare än när ett wannabe sommarregn faller ner över kroppen. Bara stå där och ta det lugnt. Tog en sån skön dusch idag, lika härligt som vanligt. MEN när jag blev ur duschen såg jag ingen handduk, någonstans. Eller… inget badlakan. Det fanns en handduk - sån där som är till för att torka händerna på. Liten, verkligen jätteliten. Så efter ett par ögonblick backar jag tillbaka in i duschen, står där och lutar mig tillbaka men överväger till sist att ändå använda handduken. Den lilla. Vilket i-landsproblem.

Är sugen på Oboy. Minns ni den där gamla reklamen "Hur blandar du?", när de kysser varandra. Ni vet vilken jag menar, eller hur? Visst är den bra! Fyndig. Men jag hittar den inte, någon som vet kan länka till den? Snälla, hittar den inte. Vill se. Lovar att publicera din bloggadress i ett inlägg tillsammans med den videon till dig som länkar den först. Frukost nu! God morgon!!


Ni får nöja er med att se mediahoran #1 a.k.a. Dogge blanda Oboy istället,
rätt kul! En äkta förortsoboy!

I början av terminen drog en ny kurs igång, en kurs i Religion. Kursen inleddes riktigt, riktigt segt och tråkigt. Vi fick se en film om hinduismen. En gammal och tråkig film. Det var en sån där typisk film som man hoppades att den skulle ta slut hela tiden, ett sömnpiller. I nästan en timme var det avslappnande musik i bakgrunden som skulle passat på ett spa, samtidigt som det var en harmonisk berättarröst. Det låter underbart, jag vet, men det passar inte alls när man ska ta in information. Dessutom kändes vartannat klipp under sista halvan av filmen som en final, det nästan blinkade skylt med texten "Här är poängen!", och då tänkte jag såklart "Aha, där kom poängen". Men det gjorde det inte.

Efter den här filmen var jag inte sugen på religion mer, som jag redan sen innan inte gillat. Då hände något: Vi fick en praktikant.

En kille på ett par år under tretio. Rolig i lagom mängd, bara när det behövs. Istället för att öppna munnen och rykta från tårna att vi ska vara och tysta använder han en annan metod för att få tillbaka uppmärksamheten: Han använder ungdomliga utryck som "What the fuck", sjukt nice och sånt som man inte räknar med att höra från en lärare. I de flesta fall skulle det här säkert bara varit fånigt, men det går hem på honom, passar liksom. Kanske ropar han inte åt oss att vara tysta för att han fortfarande vill göra ett bra intryck, fast hoppas det är för att han minns hur jobbigt det är med skrikande lärare. Tycker att man kan införa en del i lärarutbildningen som heter "Lär dig tala till folk som inte vill lyssna". Där man får sådana tips. Hoppas!

Jag har aldrig varit intresserand av relgion alls, är fortfarande inte överdrivet intresserand av det, men tillräckligt för att ta till mig och tycka det är spännande. Så pass att jag fick riktigt bra på senaste provet! Tack J! J… Det stod slash J på slutet av provet. Verkar inte som någon minns vad han heter, ingen vågar riktigt fråga heller. Men han är bra i alla fall, den där J!

För ett par timmar kunde jag inte fokusera på något alls, jag var helt avstängd. Det var nästan så att allt vinglade, typ som en lättare fylla. Det fanns dock minst en skillnad: Jag blev inte bättre av att dricka en liter vatten. Istället flöjdes det upp med att jag träffade på en bekant som förvarnat att hon skulle dit, snackade med henne medan jag larmade jeans, som kan gå till på följande sätt:

Man lägger jeansen i en hög, lyfter upp det högra benet, sätter i en nål och sätter larmet på utsidan. Sen bläddrar man vidare till nästa par jeans. Så ska det gå till, smidigt och bra.

Men så bra gick det inte idag, istället bläddrade jag ett ben i taget och satte dit ett larm vilket resulterade i att jag lyckades larma både på vänster framben och på rätt ställe. Det var där någonstans jag insåg att min yrsel inte var inbillad. På väg till bussen med en dubbel cheeseburgare i handen blir jag haffad av en kille som säljer mobiltelefoner och abonnemang, men jag avslutar det hela med att berätta om CSN-erbjudandet och säger honom att satsa på de som är lite äldre som inte har den förmånen och sen säger jag "Lycka till!" glatt och ärligt. Haha. Sen när gör man det? Är jag lite smålullig idag tro?

Niklas Wahlgren lagar mat, en utvald person stylas om och Elin Kling kommer på besök och pratar om mode. Och någonstans mitt i allt det här finns en intervju med en kändis.

Det känns konstigt att se någon som man vet håller på med sång och är främst känd för barnprogram stå och laga mat, det känns ganska så malplacerat. Det spelar ingen roll om han gått på någon kockskola innan, han ska inte stå där. Att sen ingen av programledarna inte är programledare från början gör att det hela blir rätt dåligt, klumpigt och… allmänt fejkat. Okej, programledarna för Melodifestivalen i år har inte heller några direkta programledare, men de har åtminstone tv-vana profiler, så det blir bra ändå.

Förkväll var faktiskt ganska bra en gång i tiden, då programledarna var Carina Berg och Carolina Gynning. De hade personlighet och kemi, programmet var underhållande. Men nu har det fallit platt. De värsta inslaget i hela programmet är att se Elisabeth Höglund sitta ner och intervjua Elin Kling om mode. Har ni sett henne hur hon ser ut? Höglund alltså. Hon är den människa som helt saknar något som har med mode att göra i sin garderob och ändå kan slänga ur sig "En sån har faktiskt jag" och le brett, och tro att hon har någon form av koll. Stackars Elin som får sitta där och hålla en dialog med tanten som hon nog helst av allt vill säga "Sluta, du är ful. Dina kläder är groteska, om du säger att du har de kläderna jag visar upp kommer ingen vilja ha dem. Men det gör inget, du är gammal och behöver inte ha koll på det senaste, det matchar inte din ålder". Tänk er en alkis som intervjuar en vinsmakare, så stor är kontrasten.

Men nu till glädjebeskedet: Höglund har fått sparken, sägs det, äntligen! Hoppas de slänger in någon yngre med personlighet. Eller varför inte spola ner de andra två på en gång, anställa ett bra casting crew och låta de hitta tre stycken som funkar bra ihop.

Det är kolsvart ute, klockan är några minuter över elva och jag borde röra mig mot sängen. Min dygnsrytm är inte alls vad den borde vara, vilket den förvisso har varit så länge jag kan minnas. Hela tiden är det småsaker som får mig att stanna uppe - En bok, ett tv-program som jag ser via webb-tv, en nattmacka eller genom att sitta på msn och prata om allt och inget. För det mesta inget.

Egentligen borde det inte vara så svårt att skaffa sig en ordenligt rytm, det räcker nog med att man bara bestämmer sig och ställer sig in på det. Och det viktigaste av allt: Varför man gör det! Finns ingen motivering, så finns ingen anledning!